Kaos är väl det rätta ordet för mig just nu! Haft ett par riktigt tuffa dagar här nere fyllda med lösa hästar, spark på knä, avramling och spark i ryggen, stor hemlängtan, saknad, kärlek och tårar... Så jobbigt när allt negatvit tar över och man känner inte det minsta glädje och energin är verkligen nere på botten .. och att sedan kämpa och försöka ta sig upp till toppen där man varit innan är svårt. Jag känner mig så otroligt kluven, jag trivs så himla bra här nere med min sambo, min häst, mitt jobb och underbara människor, känns fantastiskt att jag får jobba med det jag älskar! Men samtidigt har jag sån panik ångest som gör att jag inte kan slappna av och njuta här nere. Det skär i mig att en person man verkligen älskar och vill dela sitt liv med är ca 40 mil ifrån en och man måste välja .. men som vanligt är jag en människa som tänker alldeles för mkt! Önskar jag kunde dela mig i två delar, sån en halva kunde vara här nere och göra det jag älskar och den andra halvan hemma och leva mitt liv med min älskade. Tyvärr är det omöjligt, vilket gör mig mycket förvirrad.. ska bli riktigt skönt att åka hem på torsdag och få vara hemma i 12 dagar och bara vara ledig och slappna av! Blir mycket partajj, träffa vänner och familj! Underbart!