Falling down
Jobbig kväll/natt, otroligt jobbig, hade väldigt svårt att somna, men ju mer det sved av allla tårar i ansiktet, ju tröttare blev jag också, så tillslut somna jag, efter att ha hört massa hårda och dumma ord som kändes i hela skälen.
Vet inte vad det är med mig just nu, börjar gråta för minsta lilla motgång och konstiga drömmar, kan liksom vakna av mig själv av att jag ligger och bara skriker och är helt svettig, i alla drömmer tar dom dig från mig, och att jag aldrig mer kommer få se dig, dom tankarna är så jävla hemska, vill bara få bort alla drömmar, kan jag inte få drömma lyckligt?
Allt i mitt liv är som menat att det ska gå åt helvete, till och med i mina egna drömmar och fantasi?
Jag kommer aldrig kunna gå vidare i livet utan dig, du är det enda som kan få mig glad igen, och det är inte bara en känsla jag har utan något jag verkligen vet nu... I ett och ett halvt år har jag flera gånger om försökt glömma dig och bara gå vidare på egen hand och gå min egen värld, men ända sen första gången vi träffades har det satt sig i mitt inre, och varje gång jag försöker gå åt andra hållet skriker hjärtat att jag ska gå samma väg som du.. det är helt omöjligt helt enkelt.
Jag har haft en hel del killar på g och jag har liksom trott att jag äntligen har träffat nån annan, nån bättre, men jag klarar det inte, det enda jag tänker på är dig och att du är något extra som får mig att känna mig kär på riktigt därför har jag också gett upp hoppet om att försöka hitta nån annan, för den rätta har jag redan träffat, för du är den som är rätt för mig fast jag kanske inte hade velat att du skulle va det, men det är bara så, thats it.
Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, och det gör mig galen, jag blir helt konstigt psykiskt, kan varken tänka eller göra något.
Det enda jag behöver i den här jävla världen är DU. ska det vara så svårt?
Och liksom när någon frågar hur man mår, vad ska man svara? Ska man säga som det är att jag mår skit och allt är ett helvete, eller ska man ljuga och låtsas som ingenting så de andra slipper oroa sig?
Jag vet varken ut eller in längre... tycker allt bara kan ta sig nånstans.
Mitt självförtroende jag ett tag hade fått tillbaka är helt nere på 0 igen, finns inget av det kvar!
Känner bara att jag hade vela isolera in mig själv och bara vara för mig själv,slippa allt, alla frågor och tankar ..
Sorry för mina jävla emo depp texter, men det är fortfarande frivilligt att läsa, och jag känner att jag kan bara inte låtsas som om allt är bra när det inte är det ...
Vet inte vad det är med mig just nu, börjar gråta för minsta lilla motgång och konstiga drömmar, kan liksom vakna av mig själv av att jag ligger och bara skriker och är helt svettig, i alla drömmer tar dom dig från mig, och att jag aldrig mer kommer få se dig, dom tankarna är så jävla hemska, vill bara få bort alla drömmar, kan jag inte få drömma lyckligt?
Allt i mitt liv är som menat att det ska gå åt helvete, till och med i mina egna drömmar och fantasi?
Jag kommer aldrig kunna gå vidare i livet utan dig, du är det enda som kan få mig glad igen, och det är inte bara en känsla jag har utan något jag verkligen vet nu... I ett och ett halvt år har jag flera gånger om försökt glömma dig och bara gå vidare på egen hand och gå min egen värld, men ända sen första gången vi träffades har det satt sig i mitt inre, och varje gång jag försöker gå åt andra hållet skriker hjärtat att jag ska gå samma väg som du.. det är helt omöjligt helt enkelt.
Jag har haft en hel del killar på g och jag har liksom trott att jag äntligen har träffat nån annan, nån bättre, men jag klarar det inte, det enda jag tänker på är dig och att du är något extra som får mig att känna mig kär på riktigt därför har jag också gett upp hoppet om att försöka hitta nån annan, för den rätta har jag redan träffat, för du är den som är rätt för mig fast jag kanske inte hade velat att du skulle va det, men det är bara så, thats it.
Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, och det gör mig galen, jag blir helt konstigt psykiskt, kan varken tänka eller göra något.
Det enda jag behöver i den här jävla världen är DU. ska det vara så svårt?
Och liksom när någon frågar hur man mår, vad ska man svara? Ska man säga som det är att jag mår skit och allt är ett helvete, eller ska man ljuga och låtsas som ingenting så de andra slipper oroa sig?
Jag vet varken ut eller in längre... tycker allt bara kan ta sig nånstans.
Mitt självförtroende jag ett tag hade fått tillbaka är helt nere på 0 igen, finns inget av det kvar!
Känner bara att jag hade vela isolera in mig själv och bara vara för mig själv,slippa allt, alla frågor och tankar ..
Sorry för mina jävla emo depp texter, men det är fortfarande frivilligt att läsa, och jag känner att jag kan bara inte låtsas som om allt är bra när det inte är det ...
Kommentarer
Trackback
