Besviken ..

Vet faktiskt inte vart jag ska börja med allt... denna dag har varit så fruktansvärt jobbig, nästan ändra från jag vakna..Känns som vad jag än gör så blir det fel? Äre sånt fel på mig? Och vad är felet, är jag för tjock,ful,komplicerad,dryg eller för snäll? Undrar varje dag varför just jag aldrig får vara glad mer än en kort stund, då livet bara känns underbart och det går lätt att andas, man bara njuter liksom.. och det här är ingen tycka-synd-om-mig text, frivilligt att läsa, jag skriver bara av mig hur jag enbart känner, för kanske finns det nån mer än jag som känner samma?

Jag blir galen på folk som kläcker ur sig att dom älskar någon som knappt känner, jag menar hur mkt menar dom i det de säger då? ÄLSKA är ett väldigt starkt ord som man absolut inte ska missbruka!
Jag själv har ofta lätt för att falla om nån kille råkar säga att jag är fin och massa, jag faller för minsta lilla fina ord jag får höra, och det är för jag har så himla dåligt självförtroende oftast..
Jag föreställer mig att allt är så jävla bra och jag släpper han inpå mig och mitt liv och sedan blir det bara kaos av alltihop..
Jag känner att jag bara hade vela prata med någon, vräka ur mig allt jag känner och tycker och alla funderingar jag har utan att behöva tänka om jag säger något fel eller dumt, utan bara slänga ur sig allt, tömma ifrån sig allt så man kan börja på nytt... men det här med att "det fixar sig alltid" och "du klarar det ", inget av det hjälper, försöker tänka på alla stöttande ord när jag är ledsen, men tårarna blir bara fler och fler och rinner fortare och fortare, tänker på allt man gått igenom som liten och fram till nu, det är förjävligt, och hur fan har jag orkat?

Och ordet "kärlek" vad fan betyder det? Nått påhitt som folk tror man bara måste ha för att bli lyckligare, jag själv har inte märkt det, fucking jävla ord, kärlek kan ta sig nånstans, och jag förstår er som har det underbart bra med den ni älskar att ni tkr jag är dum i huve som säger så, men jag har aldrig själv fått uppleva den känslan, men lär väl inse sen vad det jävla fucking ordet betyder...

Men jag tänker såhär också, får jag inte dela min kärlek med just DIG så kan jag vara utan! bara med dig det är på riktigt, och ingen kan säga nått annat! Även fast du har behandlat mig som en påse skit och du är ett jävla as så har jag aldrig kännt någon sån stark känsla och uppoffring för någpn som du, och det är bara nått jag måste accpetera vare sig jag vill eller inte..
Vill inte ens tänka tanken att skolan börjar på onsdag, hur fan ska jag kunna koncentrera mig, låtsas som ingenting hänt? lycka till säger jag bara, jag vill bara vara ensam, inte se eller prata med någon, bara vara ensam, och att då gå till skolan och se massa folk och lärare som säger vad man ska göra, kommer verkligen inte palla det...

Nej nu orkar jag inte skriva mer, fick lov att skriva av mig lite bara för att kunna sova, God natt!




falling down ..

Jag har ingen aning om vad som har hänt, men finns här om du vill prata <3

Jag kan bara säga att jag håller med dig fullt ut, sen träffade jag D. Och fick uppleva allt det där, men livet är inte nån jävla dans på rosor. Det är tillåtet att vara ledsen, arg och bara helt jävla crazy. De dagarna får man ha, man får nå botten, men man behöver hkälp upp igen ensam är inte stark och det är till det man har sina vänner! Du har underbara vänner som finns där oavsett om du vill det eller inte dom ställer upp i ur och skur!

Stanna hemma från skolan, det är iaf det sista stället man ska gå till när man mår dåligt, även fast det kan vara bra ibland för det får en att tänka på annat!



Du vet att jag Älskar dig enormt mkt min bästa vän. och jag finns här dag som natt! <3

hörru stumpan! finns också för dig <3